Har sovit inatt igen, woho! Visserligen gick jag och la mig klockan tio (för första gången på fruktansvärt länge, måste göra det oftare!) för jag var helt slutkörd efter ett Bodycombat-pass och ett Latino-pass och somnade inte förrän lite efter ett men det artar sig ändå tycker jag!

Hann till och med drömma att jag var i Barcelona, helt freakin fabulous var det. Typ alla jag kände var där men jag fattade aldrig vem jag var där med in the first place haha. Och allt gammalt folk från Kirseberg och Stenkula och massa andra människor som man kände när man var yngre var också där. Riktigt jävla kul hade vi i alla fall och sjukt varmt och skönt var det.

Så varmt och fint har vi det knappast här. Världens storm härjar utanför fönstret och regnet har smattrat riktigt hårt mot rutan hela natten. Hade inte tackat nej till Barca nu faktiskt. Fast jag åker ju till England om 11 dagar och det ska också bli riktigt nice! Blir Barca till sommaren förhoppningsvis.

Nu måste jag verkligen ta tag i den meterhöga traven med läxor som jag skjutit upp alldeles för länge!

Barcelona oktober 2010

 

Såg på Lorenas blogg att hon hade lagt upp lite bilder på före och efter sin viktnedgång och tänkte att jag också skulle göra det. Jag vet ju att jag har gått ner, 15 kilo till och med, men ibland är det ändå svårt att komma ihåg hur man faktiskt såg ut innan. Man ser sig själv varje dag och visst ser jag skillnad (och framförallt känner skillnad på alla kläder, har fått slänga ut hur mycket som helst som har blivit som tält och har även kommit i kläder som inte passat på tre år) men med före- och efterbilder så får man det ju faktiskt svart på vitt och shit alltså, såg jag ut så innan?

Ångest att lägga upp bilderna men va fan, ska aldrig någonsin se ut så igen, det lovar jag mig själv. Det var skitsvårt att hitta tjockisbilder för när jag såg tjock ut på en bild så fick jag ångest och raderade den direkt. Gick igenom hur många mappar som helst nu och hittade bara några stycken och det roliga är att jag ändå måste ha sett smalare ut på dom än vad jag faktiskt var annars vet jag att jag hade raderat dom haha. Sick.



My gosh. Köttbullen alltså. Vilken skillnad i ansiktet och över rygg, axlar och bröst. Alltså jag har nyckelben nu och det hade jag knappast där.



Börjar ångra mig över att visa dessa bilderna redan haha. Urk. Jag vet att man inte ska säga så om sig själv och att man ska älska sig själv och sådär men jag mådde inte bra med mig själv där och livet är fan för kort för att inte vara nöjd med sig själv. Be the best you can be liksom! Kolla hakan och där det ska finnas en käklinje. Och där sträcker jag ändå på halsen. Och armen då! Kaos!



Och där har vi den fina dubbelhakan.



Jätten haha.



Och sådär såg jag ut igår, inte världens bästa bild men man ser ändå lite. Armen ser ju nästan krampig ut haha :P Har ungefär fem kilo kvar till målvikten jag hade satt innan jag började men tror jag har byggt en del muskler också vilket ju väger mer än fett så vi får se helt enkelt. Dock är det så jävla lätt att fixera sig vid ett tal också, vikten är bara ett nummer och egentligen är det bäst att känna hur man känner sig, hur man ser ut och hur kläderna sitter. Men ungefär fem kilo till tror jag :) Jag är inte ute efter att bli någon sticka heller, har alltid haft former oavsett hur mycket jag vägt och mina kurvor vill jag ha kvar!

Note to self: Putsa spegeln snabbt som fan, ser äckligt ut!

Update: Tänkte bara tillägga att jag verkligen tycker att en mullig eller tjock människa kan vara lika fin, eller finare, än en smalare människa. Så länge man är man är nöjd själv och mår bra så spelar det ingen roll! Men jag själv kände mig inte hemma i min egen kropp när jag gick upp i vikt, jag var inte nöjd och trivdes helt enkelt inte och jag känner att jag vill vara vän med min kropp och må bra i den för jag ska ju trots allt ha den hela livet!

Vive tu vida con las tres E's: energía, entusiasmo y empatía.

Camina o haz ejercicio.

Busca lo positivo y bueno en todo.

Juega y lee más.

Come más saludable.

Toma más agua.

Sonríe.

Elimina cachivaches de tu casa, tu escritorio y tu vida.

No te tomes tan seriamente.

El pasado ya pasó, y tu futuro depende de las decisiones que tomes hoy.

No compares tu vida a los demás, no sabes qué problemas tienen en su vida.

Tú eres la encargada de hacerte feliz, no dependas de los demás para tu felicidad.

No cuentes, no escuches, y no permitas los chismes.

Perdona.

Nada malo dura para siempre.

Lo malo no es tan malo como parece, y lo perfecto no es tan perfecto como parece.

Cuida tu salud.

Tu dinero y tu trabajo no perduran, pero los amigos sí.

No importa tu humor, levántate, vístete y sigue adelante.

Mantén contacto con tu familia y tus amigos.

Saca de tu vida las personas que exigen mucho de tu tiempo.

Ponte metas.

Sigue buenos hábitos.

Planea y haz preparaciones.

Haz las cosas importantes primero.

Acuéstate temprano.

Dile a tu familia que los quieres, los amas y que estás orgullosa de ellos.

Tus pensamientos son semillas, piensa cosas positivas y cosecharás cosas buenas.

No eres perfecta, y no tienes que hacer todo perfecto.

Puedes hacerlo todo, pero no al mismo tiempo.

En vez de preocuparte en lo que pudiste haber dicho o hecho, piensa en lo que aprendiste de la situación y qué puedes cambiar para la próxima ocasión.

La vida te tira curvas, aprende a aceptarlas.

No hay mal que por bien no venga.

Escoge una noche a la semana para Día de la Familia y jueguen un juego, vean una película, o cocinen un postre.

Toma tiempo para tí todos los días.

No seas perfeccionista, tus altas expectativas te causan demasiado estrés.

Siempre ten un "Plan B".

Sé sincera contigo y con los demás.

Toma tus vitaminas todos los días.

Celebra ser mujer.

Tu infancia o tu pasado no dicta tu presente, y menos tu futuro.

Las decisiones que tomes hoy sí dictan tu futuro.

No critiques a nadie, ni a tu familia.

Llama a tus familiares y amigos a menudo para saludar.

Sé amable con todos, nunca sabes con qué dificultades están lidiando.

Quiérete a ti misma.

 

Fan alltså, ibland känns allt så jävla tungt bara. Som idag. Vill bara bort. Bort från regnet, bort från alla måsten, bort från Malmö och bort från ångesten.

Ge mig Barcelona eller allra helst Tenerife, nu nu nu!

















Tittar på Tenerife-bilder och gråter en skvätt inombords. Fan vad hjärtat värker av alla underbra minnen, det är lustigt att efter snart tre år känns Tenerife fortfarande mer som mitt hem än vad Sverige någonsin kommer att göra.